Det finns ofta ett större djup bakom en formgivning än den som inledningsvis når fram till betraktaren. För att utforska detta har vi haft en pratstund med Monica Förster, en av de formgivare som vi fastnat lite extra för. Inte minst för hennes senaste alster för Zanotta, skrivbordet Tucano.
Vi på Olsson & Gerthel visar en hel del av din formgivning i vår butik, kan du inte berätta lite om din bakgrund?
- Jag är född i Stockholm och uppvuxen i lappländska Dorotea. Ett litet och fjällnära samhälle. Jag gick i skolan där och mina föräldrar drev hotell- och restaurangverksamhet. Det är speciellt att växa upp i Dorotea. Man lever nära naturen. Naturen är den delen som styr och tar över. Människan får anpassa sig till naturkrafterna. Det blir okultiverat och ganska extremt när fjällen och skogen dominerar så. Det blir kallt, mörkt och mycket snö i vintertid. Samtidigt blir det på många vis en väldigt spännande plats.
Min uppväxt har absolut varit med och format mig i min yrkesroll idag. Jag är inspirerad av mycket saker, men jag tror absolut att när man är i naturlandskapet – och som människa i minoritet – då blir man väldigt exponerad för naturintryck. Som ung på en så liten ort har man inte tillgång till samma bredd av aktiviteter. Vilket skänker å ena sidan ett lugn, och samtidigt inte alls. Man blir tvungen att hitta på själv, och att skapa själv. Samtidigt måste jag poängtera att jag egentligen inte känner till något annat. Det är min teori om hur min uppväxt har påverkat mig.
Senare började jag studera på Grafisk form på Beckmans. Det var en fantastisk tid där man kände sig sedd av läraren, där man fick vara fri och kreativ. Däremot kände jag att jag saknade den hantverksmässiga biten, så då fick jag förmånen att börja på Konstfack som specialelev. Det innebar att jag fick lov att plocka de kurser jag behövde för att komplettera de kunskapsluckor som jag upplevde att jag hade.
Hur ser din designprocess ut?
- Får man ett nytt uppdrag så inleder vi alltid med att träffa kunden på plats. Vi arbetar över hela världen, så det kan vara precis vart som helst. Det kan ligga i en förort till Milano eller på landet. Vi påbörjar ett ganska digert researcharbete för att förstå vad det är för typ av företag som kontaktat oss.
Arbetet är mycket metodiskt och går att applicera på alla typer av projekt. Vi skissar, gör olika typer av modeller. Ibland använder vi oss av 3D-printer. På så vis gör vi olika typer av analyser och en prototyp. Vi använder oss också av djuplodande konkurrentanalyser.
Inspirationen behöver inte vara direkt kopplad till designprocessen, utan mer övergripande relaterad till projektet. Vi har också många långa, gamla samarbeten. För varje nytt projekt som vi inleder med en gammal uppdragsgivare blir förståelsen djupare. Man äger oftast rättigheterna till produkterna man har ritat. Jag som formgivare lägger alltid sista hand och stämmer av i tätt samarbete med en producent.
Vart finner du inspiration?
- Vi har snäva ramar som vi måste förhålla oss till. Det skiljer oss från konstnärer. Det är konstnärligt och vi får mycket förtroende från producenter, och det blir väldigt bra. Det är kanske en kombination mellan processen och den egna intuitionen. Med tiden har man lärt sig att våga lita på sin intuition.
Inspirationen kan till stor del komma från besöket hos producenten. Alla företag har sina egna universum, och jag tycker om att sätta mig in i det dem gör. Ofta är dem specialister inom sitt fält. Man tar också intryck från händelser i vår värld. Vi arbetar inte med trender, utan mer långsiktigt. Det finns ingen riktig tidsaspekt i det jag gör, utan det är mer ett klassiskt förhållande.
Berätta lite om Tucano!
- Ja, vad roligt! Här lyckades vi skapa magi tycker jag. Ibland lyckas man med det och ibland inte, och det är väldigt svårt att säga när det händer. Releasen kom mitt under pandemin och fick därmed lite extra uppmärksamhet.
Jag tycker att man ska kunna sammankoppla historien på företaget med någonting nyskapande. I synnerhet när man arbetar med ett så ikoniskt företag som Zanotta. Det är viktigt att man fyller i ett hål i kollektionen och skapar ett existensberättigande.
Bordet har en känsla av lätthet. Vid första anblick ska man inte riktigt förstå hur det hänger ihop. Konstruktionen är ganska avancerad för att den ska kunna kännas så flytande. Som en stor bit läder som bara är svept över på något sätt. Kanske är det just det som bidrar till någon slags magi? Målet var också att det skulle kännas skulpturalt för att det på så vis skulle kunna bli mer mångfacetterat. Man ska kunna placera det fritt i rummet. Själv har jag det hemma på övervåningen så det står och vetter ut mot trädgården. Det är enormt fint att sitta där och titta ut på den omkringliggande miljön och människorna som går förbi.
Bordet gjordes i ett nära samarbete med Zanotta. De är otroligt skickliga. Exempelvis så är lädret pressat och inte sytt, vilket är en fin detalj. Konstruktionen på underredet ritades om för att det skulle kunna hålla för en viss tyngd, och ändå kännas visuellt lätt.
Hur tycker du att klimatet är för en samtida designer?
- Hemmiljön har fått ett uppsving. Mer kapital läggs på hemmet istället för att man reser. Kanske att man numera har mer tid att själv söka upp och intressera sig för inredning och formgivning, och att paletten därför blir bredare. Det är en utbildningsfråga på något sätt. Egentligen kräver det ett ganska djupt intresse för form för att förstå varför man väljer vissa saker framför annat. Jag upplever att man väljer på ett mer medvetet sätt nu, vilket är positivt.